Det har genom provfiske (1988 och 2003) konstaterats att Bosarpasjön trots sin ringa storlek är en artrik sjö. Artrikedomen härleds ur sjöns karaktär som en näringsrik sjö vilket skapar livsmiljöer för ett flertal arter.
Fisksamhället i sjön domineras av karpfiskar (mört, braxen, sarv, fjäll/spegelkarp, sutare)
som är det förväntade eftersom dessa arter gynnas av sjöns näringsrika miljöer. Övriga konstaterade arter är abborre, gädda , gös, gärs och ål. Det kan också finnas ett mycket glest bestånd av signalkräfta som härrör sig efter en utsättning på 1990-talet.
Mört (Rutilus rutilus) var den dominerande fiskarten, framförallt individmässigt men även sett som fiskbiomassa. Beståndet betecknas som småvuxet.
Abborre (Perca fluviatilis) var individmässigt den art efter mört var mest framträdande i sjöns fisksamhälle. Småvuxet bestånd.
Gös (Stizostedion lucioperca) var den art som efter mört upptog störst andel av sjöns fiskbiomassa. Medelstorleken hos gösen (325g resp. 26,2cm) var tämligen normal. Jämn rekrytering utan någon dominerande årsklass.
Gärs (Acerina cernua) var den tredje mest förekommande arten individmässigt. Jämfört med referensmaterialet klassas beståndet som måttligt individrikt, medelfångsten var dock halverad jämfört med tidigare undersökning. För en ovan provfiskare kan en gärs vara förvillande lik en ung gös. Den största skillnaden är att huden på gärsen är slemmig, därav att den ofta kallas “snorgärs”.
Braxen (Abramis brama). Beståndet var tämligen normalstort men medelfångsten jämfört med 1988-års provfiske hade minskat. Medelstorleken (191g resp. 22,7cm) hos braxen betecknades som något högre än medelvärdet.
Sutare (Tinca tinca) och Sarv (Scardinius erythrophtalmus) fångades endast på djup under 3m och sjöns bestånd av dessa arter klassas som glesa. Både sutare och sarv är starkt knutna till grunda och vegetationsrika vattenmiljöer. Medelfångsten av sutare var identisk med den som erhölls vid fisket 1988 (2st). Sarv saknades helt vid 2003-års undersökning.
Gädda (Esox lucius) saknades I båda provfiskena trots att den bevisligen finns I sjön. Det är dock vanligt att arten är underrepresenterad vid provfisken då de oftast sker under sommaren när gäddan rör sig litet. Gäddans jaktmetod går ut på att stå stilla och invänta bytet till skillnad från gös och abborre som jagar aktivt. Det är dock ovanligt att arten helt uteblir vid provfångst så det magra resultatet kan tyda på att beståndet är glest och kan I såfall bero på konkurrens mot andra rovfiskar, främst gös.
Ål (Anguilla anguilla) har med all sannolikhet funnits I Bosarpasjön med ett naturligt bestånd under lång tid. Uppkomsten av vandringshinder I form av kraftverk och kraftverksdammar I Vramsån under 1900-talets senare hälft har dock kraftigt reducerat möjligheten för naturlig vandring. När småålen kommer till våra kuster är den ca. 3 år och kallas gulål och den söker sig upp I våra insjösystem för att leva där I en 20-års period. Den har då uppnått en vikt på 2,5-3 kg och en längd på uppemot 1 meter och det är dags att återvända till Sargassohavet för att fortplanta sig. Här är det tyvärr bara någon enstaka procent som tar sig helskinnad förbi kraftverkens turbiner på sin väg mot havet. Länsstyrelsen har därför startat ett projekt för att underlätta vandringen för ålen I bl.a. Vramsån. Stödinsättning av denna rödlistade art skedde 2008, dels för att upprätthålla beståndet I Bosarpasjön som en buffert och förhoppningen av att fler ålar får chansen för fortplantning I framtiden.
Karp (Cyprinus carpio) är en inplanterad art som har odlats I dammar kring sjön främst för export till Tyskland och Polen. Så var I alla fall planen när det grävdes dammar på Sjörups ägor I början av 1900-talet. År 1929 fanns det enligt häradskartan tio dammar här och av dessa urspungliga dammar återstår det tre stycken. Resten är tömda och delvis skog-bevuxna. Det är med stor sannolikhet från dessa dammar som det förvildade fjällkarps-beståndet I Bosarpasjön härstammar.
Beståndet är vida känt av främst karpfiskespecialister som gärna återvänder år efter år för att lura upp grov (8-9-kilo) karp. Insättning av av karp I mindre storlekar skedde 2009, dessa rekryterades från Sjörups-dammen. Fiske efter karp sker enbart enligt “catch&release” metoden.
Kräftor. Den ursprungliga flodkräftan (Astacus astacus) drabbades på 1980-talet av samma öde som I många andra sydsvenska vatten, nämligen av kräftpestens härjningar.
I princip slogs Bosarpasjöns bestånd ut helt och hållet, men teoretiskt sett kan enstaka småbestånd av flodkräfta funnits (finns?) kvar längre tid. Inga försök gjordes för att återinsätta flodkräftan, istället valde styrelsen och årsmötet 1995 göra ett försök att introducera den nordamerikanska signalkräftan (Pacifastacus leniusculus) I sjön. Detta skedde efter en mångårig debatt och analyser av läget. Starkt påverkande på beslutet var åsikten hos länsstyrelsens fiskevårdkonsulent J. Wangström som vid det laget gett upp hoppet om flodkäftans överlevnad och rekommenderade insättning av signalkräfta som ju är resistent men samtidigt bärare av kräftpestsvampen (Aphanomyces astaci). Kräftor för ca. 30.000 kr sattes ut, tyvärr med klent resultat. Drömmen om ett givande kräftfiske kom på skam och vid antal provfisken de senaste åren har en (1) signalkräfta fångats.
Övriga arter som har påträffats I sjön, dock ej vid provfiske, är Björkna (Abramis bjoerkna) som tillhör familjen karpfiskar och liknar braxen till formen. Arten kan hybridisera med braxen, sarv och mört. En annan art ur karpfamiljen som möjligen finns är Löja eller benlöja (Albamus albamus) som är en mindre silliknande art som passar utmärkt till agn.
